Sandra Deimer
När jag läste på universitetet tyckte jag det var roligt att räkna, fundera på abstrakta saker och hänga med kompisar. Guldkornen som glimmade var kurserna i kvantmekanik och kosmologi, och laborationerna med ljus och vågfysik.
En hemlig önskan fanns att bygga något som kunde detektera de fält jag misstänkte att vi har runt oss. Examensarbetet blev en touch av att dyka lite djupare i hur fält kopplar till materia. Det påföljande arbetet blev det bästa jag har varit del av, när det gäller att koppla teori (Maxwells ekvationer) till fysisk ’verklighet’ i laboratoriet.
Med civilingenjörsutbildning i Teknisk Fysik och Elektroteknik hade jag möjligheten att ta ingenjörsjobb, och samtidigt få bo utomlands och lära mig språk.
Funderingarna på hur vår matematik faktiskt kopplar till det vi upplever slutade aldrig dock.
Idag finns det ord för de upplevelser jag haft men inte fullt ut kunnat förklara själv. Som liten upplevde jag att personer ’har’ eller ’är’ en färg och en siffra. Veckodagarna hade färger och var inordnade i ellipser. Jag blev förvånad när mamma sa att inte alla ser det så. Idag kallar man det synestesi.
Som barn och tonåring upplevde jag telepatisk kommunikation i drömmar. Som vuxen kände mig åka ur min kropp i vaket tillstånd. Jag kunde titta på min egen kropp utifrån, och färdas till andra rum med andra personer, eller till platser längre bort.
Senare i livet började jag även se fysiskt ljus runt och i människors kroppar, samt uppleva andra ljusfenomen. Efter att ha läst om att blinda personer kan lära sig se via ett chip som genererar signaler på tungan, antog jag att det ljus jag såg var ytterligare ett exempel på synestesi och ett bevis för hjärnans fantastiska plasticitet (förmåga att omarbeta signaler, intryck och upplevelser).
Det borde också betyda att det finns något mer bortom vår uppenbara fysiska kropp som vi kan plocka upp signaler med/från. Plötsligt tedde sig skolfysikens lagar om ljus som studsar mot ytor, som att lura barn. Jag var tillbaka i fascinationen över kvantfysiken. Det var det enda som kunde ge en rimlig förklaring, och som kopplade samman den fysiska och den upplevda världen.
Principen att alla subjektiva upplevelser såväl som antagna objektiva beskrivningar måste kunna hållas samman av en och samma teori, kallas “psycho-physical parallelism“. Jag är av åsikten att det måste vara ett grundläggande krav för all vetenskaplig teori. De som ställer krav på psycho-physical parallelism, är i gott sällskap av John von Neumann, Hugh Everett med flera.
Utbildning och arbete relaterat till fältteori respektive medvetande
Kognitionsvetenskaplig utbildning vid Linköpings universitet, kurser i datateknik, lingvistik, kognitiv psykologi och filosofi, 1996-1997
Teknisk Fysik och Elektroteknik, civilingenjörsutbildning vid Linköpings Tekniska Högskola 1997-2002
“Performance characteristics for an electromagnetic absorber”, examensarbete utfört hos Saab Avionics 2001-2002
“Multi-core wire Model Validation”, validering av elektromagnetisk programkod gentemot elektromagnetiska mätningar. Utfört hos Saab Avionics 2003
Anatomi och fysiologi, kurs Linköpings universitet 2009
Biomedicinsk signalbehandling, kurs Linköpings universitet 2009
Mätning, beräkning och utvärdering av EMF (elektromagnetiska fält) m a p hälsovådliga effekter, Saab 2009-2011
Saabs representant i Svensk Elstandard Kommitté TK106: “Elektromagnetiska fält – gränsvärden och mätmetoder” 2010-2011
Filosofi – epistemologi, logik och språkfilosofi, kurser vid Linköpings universitet 2020
Quantum computers, kurs Linköpings universitet 2020
Physics Visions, egen företagare 2019-nuvarade
Övrigt arbete och utbildning
Flygvärdinna, Spanair 2003-2004
Corporate Young Manager Programme för European Aeronautic Defence and Space company 2004-2005
Systemingenjör och teknisk projektledare, Airbus 2005-2008
Projektledare, operativsystem för digitalboxar, Zenterio 2011-2016
Produktägare, Sensor fusion och Taktisk styrning, Saab 2016-2019